United Nation 090

MAYDAY · MAYDAY · MAYDAY

SVENSKA | ENGLISH VERSION BELOW ↓

Förord

Idén till den här boken har följt mig i över tjugofem år.

Under mina år som pilot på internationella uppdrag för FN, Röda Korset och andra organisationer och myndigheter fick jag uppleva en värld som de flesta bara känner till genom nyhetsinslag och dokumentärer.

Det var år fyllda av möten med fantastiska människor från hela världen. Läkare, sjuksköterskor, logistiker, tekniker, hjälparbetare och piloter som varje dag arbetade under svåra förhållanden för att hjälpa andra. FN och Röda Korset — och alla de människor som bär upp de organisationerna — förtjänar mer respekt än världen ofta ger dem. Jag är stolt över att ha fått vara en liten del av det arbetet.

Jag fick också se världen från ett perspektiv som få får uppleva. Jag mötte vilda djur i deras naturliga miljö och landade på platser som fortfarande tar andan ur mig när jag tänker tillbaka.

Framför allt minns jag känslan av att vårt arbete ibland faktiskt gjorde livet lite bättre för någon annan. Det är en känsla jag fortfarande bär med mig.

Men de här åren hade också en annan sida.

Jag upplevde krigszoner, katastrofer och mänskligt lidande på nära håll. Bomber, svält, livsöden och död. Bilder och ögonblick som stannar kvar långt efter att uppdraget är avslutat.

En av de händelser som etsat sig djupast fast inträffade i Sudan 2001. Vi blev beskjutna i luften under ett uppdrag för Röda Korset, och min kollega Ole Friis Eriksen miste livet.

Under många år trodde jag att jag en dag skulle skriva en mer personlig och faktabaserad berättelse om de upplevelserna. Men med tiden började historien ta en annan form. Den växte fram, bit för bit, och blev till slut en thriller — inspirerad av de miljöer, människor och erfarenheter jag mött under de åren.

Många har frågat hur det egentligen var — hur det kändes att leva och arbeta i en värld där krig och konflikter blev en del av vardagen.

Jag har nog tidigare varken varit redo eller mogen att försöka beskriva det rättvist.

Det närmaste jag kan komma är kanske detta:

Tänk dig att du sitter i en mysig biosalong med någon du tycker om och ser en thriller eller skräckfilm, handen i popcornbägaren.

Booom…….

Plötsligt kastas du in i filmen.

Det är du som är huvudpersonen.

Du vet inte vad nästa scen kommer att innehålla — eller om du ens finns kvar i den.

Borta är vardagens rutiner.

Barnen. Familjen. Kärleken. Tryggheten. Värmen och lyckan som vi alltför ofta tar för givet.

Den här boken är fiktion.

Men den är född ur en verklighet som jag aldrig helt har kunnat lämna bakom mig.

Nu är tiden mogen.

Spänn fast säkerhetsbältet.

CASE FILE UN-090 — öppnat

Foreword

The idea for this book has followed me for more than twenty-five years.

During my years as a pilot on international assignments for the UN, the Red Cross and other organisations and agencies, I got to see a world most people know only from news reports and documentaries.

They were years full of encounters with remarkable people from every corner of the earth. Doctors, nurses, logisticians, engineers, aid workers and pilots who went to work every day under impossible conditions in order to help someone else. The UN and the Red Cross — and all the people who carry those organisations on their backs — deserve more respect than the world usually gives them. I am proud to have been a small part of that work.

I also saw the world from a vantage point few people are given. I met wild animals in their own country, and landed in places that still take my breath away when I think back on them.

Most of all I remember the feeling that our work sometimes made life a little better for someone. That feeling has never left me.

But those years had another side.

I saw war zones, disasters and human suffering at close range. Bombs. Starvation. Lives broken open. Death. Images and moments that stay with you long after the mission is closed.

One of the things that cut deepest happened in Sudan in 2001. We were fired on in the air during a mission for the Red Cross, and my colleague Ole Friis Eriksen lost his life.

For many years I believed I would one day write a more personal, factual account of those experiences. But over time the story began to take another shape. It grew, piece by piece, and in the end it became a thriller — drawn from the places, the people and the experiences of those years.

Many people have asked what it was really like — how it felt to live and work in a world where war and conflict became part of ordinary life.

I don't think I was ever ready, or old enough, to try to describe it fairly.

This is the closest I can get:

Imagine you are sitting in a warm, dark cinema next to someone you love, watching a thriller. Your hand in the popcorn.

Boom…….

And suddenly you are inside the film.

You are the main character.

You don't know what the next scene holds — or whether you are still in it.

Gone are the routines of an ordinary day.

The children. The family. Love. Safety. The warmth and the happiness we take for granted far too easily.

This book is fiction.

But it was born out of a reality I have never quite managed to leave behind.

Now the time has come.

Fasten your seatbelt.

CASE FILE UN-090 — OPEN